Vägröjare

Jag välkomnar alla tecken på att en manligare, en krigisk tidsålder är i antågande, en tidsålder då först och främst tapperheten kommer till heders igen! Ty den ska bana väg för en än högre tidsålder och ackumulera den kraft som denna en gång kommer att ta i anspråk – den tidsålder som för över heroismen på kunskapens domäner och för krig för tankarnas och deras konsekvensers skull. Till det behövs det många tappra människor som röjer väg och som ju inte gärna kan växa fram ur tomma intet – och inte gärna heller ur den nuvarande civilisationens och storstadsbildningens grus och slam: människor som har förmågan att i tystnad, ensamhet och orubblighet finna sig till rätta och framhärda i en verksamhet i det fördolda: människor som i alla ting lidelsefullt söker hinder att övervinna: människor för vilka gott humör, tålamod, rättframhet och förakt för den uppblåsta fåfängan är lika självklara saker som storsinthet i segern och överseende med den lilla fåfängan hos alla besegrade: människor med ett skarpt och oavhängigt omdöme om alla segrare och om slumpens andel i varje seger och ryktbarhet: människor med sina egna helger, sina egna vardagar och sina egna sorgetider, med vana och säkerhet i att befalla men också beredda att lyda om det gäller, i det ena som det andra fallet lika stolta, lika trogna sin egen sak: mer utsatta människor, fruktbarare människor, lyckligare människor! För tro mig! Hemligheten med att få ut ett maximum av fruktbarhet och njutning av tillvaron består i att leva farligt! Bygg era städer vid Vesuvius! Låt era skepp sätta kurs mot outforskade hav! Lev i krig med era likar och er själva! Var kondottiärer och erövrare så länge ni inte kan vara härskare och ägare, ni som söker sanningen! Den tiden är snart förbi då ni kunde nöja er med att likt skygga hjortar leva gömda i skogarna! Äntligen kommer kunskapen att sträcka ut sin hand efter det som rätteligen tillkommer den – den kommer att vilja härska och besitta, och ni med den! 

Nietzsche, Den glada vetenskapen (1882)

Preparatory human beings

I welcome all signs that a more virile, warlike age is about to begin, which will restore honor to courage above all. For this age shall prepare the way for one yet higher, and it shall gather the strength that this higher age will require some day— the age that will carry heroism into the search for knowledge and that will wage wars for the sake of ideas and their consequences. To this end we now need many preparatory courageous human beings who cannot very well leap out of nothing, any more than out of the sand and slime of present-day civilization and metropolitanism— human beings who know how to be silent, lonely, resolute, and content and constant in invisible activities; human beings who are bent on seeking in all things for what in them must be overcome; human beings distinguished as much by cheerfulness, patience, unpretendousness, and contempt for all great vanities as by magnanimity in victory and forbearance regarding the small vanities of the vanquished; human beings whose judgment concerning all victors and the share of chance in every victory and fame is sharp and free; human beings with their own festivals, their own working days, and their own periods of mourning, accustomed to command with assurance but instantly ready to obey when that is called for — equally proud, equally serving their own cause in both cases; more endangered human beings, more fruitful human beings, happier beings! For believe me: the secret for harvesting from existence the greatest fruitfulness and the greatest enjoyment is — to live dangerously! Build your cities on the slopes of Vesuvius! Send your ships into uncharted seas! Live at war with your peers and yourselves! Be robbers and conquerors as long as you cannot be rulers and possessors, you seekers of knowledge! Soon the age will be past when you could be content to live hidden in forests like shy deer. At long last the search for knowledge will reach out for its due; it will want to rule and possess, and you with it!