Today I discovered a new form of casual activism. Was waiting for a friend in a shopping mall and decided to go into the nearby Apple store to browse some news on one of their iPads. I then got the idea to go around to every demo device in the store, opening the browser and typing the URLs of various alternative media sites. When my friend arrived, almost every iPad, MacBook etc was displaying stuff like Zero Hedge, Drudge Report, Infowars, Cornucopia, Reason, Strike the Root and others. As I was leaving the store I saw a man scrolling on the infowars.com iPad with a fascinated look in his eyes.

Last night I was talking with some fellow anarchists about what kind of practical projects we should be exploring and promoting, to move beyond the usual grind of politics and ideology. There were lots of interesting suggestions of course and over time I would like to explore many of them on this blog. Here are some types of projects that I am currently involved with or seriously exploring:

• Autonomous wireless mesh networks to complement/compete with/replace the government controlled Internet. I have been talking to people, going to conferences etc to explore this topic, with the goal of building a mesh network in Stockholm. The motivation is primarily to counter government restrictions on information exchange, by creating a parallel network which the state can not control or censor.

• New technology for small scale production of food. One of the small startups in this space that I am watching closely is AutoMicroFarm. Some friends of mine are building similar setups of their own. Don't know much about energy production, but would love to hear from some solar power enthusiasts or something.

• The interplay between government services and free software might offer some opportunities. I have personal experience of projects where the implementation of open data standards has made a substantial difference to the allocation of money and other resources. Wider implementation of free software might shift the balance of power in a favorable direction.

• Setting up secure mail hosting services, systems for encrypted mailing lists etc. I run a full-stack mail server to help friends and acquaintances improve their security, use encryption etc (let me know if you are interested). I provide these services for free, but it could easily be turned into a small business if I wanted it to. Lots of people should be doing this, i.e. making money helping others to become more free and secure.

• A while ago I collaborated with a friend to create a prediction market, something like a more up-to-date version of Intrade. The project was put on hold, but feels more relevant than ever now that Intrade has been forced by the US government to shut down. Prediction markets are powerful tools for crowd sourcing intel and we should use them.

• I have created a piece of software called Digital Demokrati, which is a decision making system based on a fluid combination of direct and representative democracy. The general idea is to challenge the conventional idea of politicians representing the people by providing a superior mechanism of representation.

If you are interested in this kind of stuff, feel free to get in touch. I am especially interested in talking to people who have practical experience of building and maintaining wireless mesh networks.

The title of this post is a reference to The Machinery of Freedom by David Friedman, one of the classic works on anarcho-economy. If you have not read it, you should check it out.

In this excellent article my favorite kind of libertarianism gets some serious love. This is exactly the kind of stuff I wish that more libertarian minded people would get involved in!

http://www.fee.org/the_freeman/detail/the-new-libertarianism

The article describes a conference organized by the Students for Liberty. I was recently at another of their conferences and it was a blast. Even though most of the people attending were conventional political types, there were a substantial number of people there thinking outside the political box, talking about anarchy, entrepreneurship etc.

From the article:

When I was in college, I can’t remember anyone doing this. We trusted that the system would take care of us, and our job was to fit in. These young people do not have this view. The existing system is something they will use, but only on the path to bypassing it with new innovations and businesses to change the future. 

To be sure, this is a group that is very commercially astute. They see business as the way to change the world. The tools they use every day to navigate the world—buying everything from coffee to concert tickets, getting around cities, planning trips, talking to friends and family—came to them via the private sector. Government contributes nothing to their lives apart from annoyance. 

What’s more, among these libertarians, there is very little hope that political change is a viable option. What would be the mechanism of change? The two-party system? The trends in politics are inexorably worse, regardless of the promise. The trends in commercial life are toward progress every day. Which seems like the better path?

This is a travel report I sent to a private mailing list after attending the 2013 International Summit for Wireless Community Networks in Berlin.

Jag har begränsat med tid att skriva, så här kommer några slumpmässiga reflektioner:

• Konferensen hölls på c-base i Berlin, vilket är ett otroligt coolt ställe. Om ni inte känner till det bör ni googla. Sedan jag kom hem har jag inte kunnat släppa tanken på att jag vill skapa en ny plats i Stockholm... Vi kommer nog aldrig att kunna skapa något i Sverige som liknar c-base, men vi skulle kunna ta både ett och två blad ur deras bok...

• Deltagarna på konferensen var extremt trevliga, öppna, ödmjuka typer. Alla var generösa med sin tid och när jag t.ex. nämnde för någon att jag ville prata med folk från Aten, kom någon helt annan fram en timme senare och presenterade två greker. Jag är van att hänga på programmeringskonferenser och i någon mån politiska konferenser, så för mig har kanske ett visst mått av asociala beteenden blivit normala. Det var hur som helst en mycket trevlig upplevelse i Berlin och jag knöt många intressanta kontakter.

• Det finns massor av stora meshnätverk runt om i världen. Jag blev förvånad över hur många det var som jag aldrig hittat i mina försök att göra research. Det finns både stor spridning i vilken teknik folk använder, och anmärkningsvärda likheter. Folk använder t.ex. ganska olika sorters hårdvara, routingprotokoll osv, men tjänsterna som möter slutanvändare är ganska lika.

• De flesta nätverksprojekt står inför ett dilemma när wifi-uppkopplingar plötsligt är väldigt tillgängliga. Normala svenskar har ju obegränsat 3G-internet i sina telefoner, och ofta dessutom tillgång bra wifi-nät på offentliga platser osv. Så dessa projekt som marknadsfört sig som leverantörer av internetuppkoppling kan plötsligt se överflödiga ut. Folk pratade väldigt mycket om hur man kan få människor att stanna kvar på communitynäten, men det slog mig att man nästan aldrig pratade om varför man ville hålla kvar folk.  För mig som vill bygga meshnät som ett försök till politiskt självförsvar, framstår städer som Aten, Barcelona och Bogota som extremt lyckligt lottade i det att de redan har en parallell infrastruktur på plats. Jag undrar om de här nätverken kan ges nytt liv med ett mer aktivistiskt syfte.

• Det är ofta mer intressant att lära sig om projekt i utvecklingsländer. Deras lösningar är lo-tech, billiga, flexibla, robusta och ofta mindre ideologiska, helt enkelt för att det krävs. Snackade ganska mycket med en person från Kamerun vars internetuppkoppling var 10 b/s (sic!). Vissa av projekten från rikare länder verkar vara mer fluff och lägger energi på t.ex. att migrera från den ena hipsterteknologin till den andra (byte från MongoDB till CouchDB diskuterades).

• Jag är inte längre lika intresserad av att installera OpenWRT på commodity-routrar. Var på en workshop med en snubbe från Bogota som visade hur man kunde sätta upp en extremt flexibel meshnod på en Raspberry Pi med wifi-anten, minimal Debian-installation och några enstaka normala unixdemoner för OLSR-routing, DHCP-server osv. Ett exempel han visade var att med några knapptryckningar installera en Mumble-server som vi fick testa att VoIPa genom. Såklart busenkelt att köra webserver eller precis vad som helst. Och det finns bättre/billigare mikroarkitekturer än Raspberry Pi, och jag tänkte börja experimentera med några sådana.

• De flesta projekt verkar använda en splashscreen, lite som när man surfar på hotell-wifi, men med de två alternativen "Lokala tjänster" respektive "Internet". Om man gör en sådan splashscreen bra kan den räcka som det enda standardiserade gränssnitt man behöver. Tänker att det vore en smal sak att baka in service discovery (via OLSR-lagret) och visa direkt på splashen vilka tjänster som finns på närliggande noder. Mycket mer än så behöver man inte.

• Har inte direkt kommit på något som känns som en killer app, men tror fortfarande att grundläggande kommunikation är vad jag personligen vill försöka utveckla till att börja med. Textmeddelanden, t.ex. genom Bitmessage, VoIP-tjänster, fildelning. Det man egentligen vill är att hitta saker som inte går att göra på vanliga internet, men som går på ett lokalt nätverk, men trots alla smarta kreativa personer på konferenser fanns det förvånansvärt få idéer i den riktningen.

By default, email messages are sent in cleartext over the Internet. A common analogy is that an email is like a postcard - anyone who handles it along the way from sender to recipient can read the entire message. In comparison, encrypting your messages is like putting them in an envelope. But here the analogy suffers, because the digital envelope of encryption is so strong that, as far as we know, even the NSA can not force it open.

For this reason, strong encryption is a threat to government power and it is very likely that governments will sooner or later try to prohibit it. They will not outright ban the use of encryption, but rather require that people who use encryption provide their decryption keys when asked by the government. This is already the case in several jurisdictions.

When we come to this particular point in the expansion of tyrannical power, developments might turn on the number of people who have adopted encryption as a daily routine. If encryption is still a fringe phenomenon, there will not be enough voices to avert government abuse. On the other hand, it is possible that if a large enough segment of a population is using encryption, it might be difficult for politicians to push an anti-encryption agenda. In any case, if millions of people are habitually sending encrypted messages, it will be much more difficult to target them systematically.

So even if you currently are not concerned about your personal privacy (although you definitely should be), you should still use encryption and encourage others to use it. If many of us do, it might provide a bulwark against state suppression of private communication. In any case, it will strengthen the capacity of the general population to resist further power-grabs by the cleptocratic elites.

När Barack Obama nyligen besökte Stockholm var jag och några vänner ute och demonstrerade. Innan vi gick till första demon la jag upp bilder av våra nygjorda plakat på Facebook, vilket ledde till en sur kommentar om att det var osakligt att, som på ett av våra plakat, koppla ihop Obama med ordet "fascism". Vad som följer är en längre kommentar som jag gjorde på Facebook vid tillfället.

Jag tycker inte att "fascim" är ett idealiskt ord i sammanhanget, men det är på många sätt det minst dåliga ord jag känner till. I väntan på att ett nytt ord etableras för att beskriva den samtida formen av auktoritärt styre får vi försöka göra det bästa av det språk vi har. Här är några av de paralleller jag ser mellan dagens USA och den historiska fascimen (det mesta gäller även Europa och resten av världen, eftersom alla vill vara med och sjunga tidens melodi):

• Landet styrs av en totalitär och korporativistisk elit. Stora företags intressen betraktas som oupplösliga från samhällets intressen (too big to fail). Staten får en allt starkare roll samtidigt som individer och familjer nedvärderas och betraktas som ointressanta eller farliga.

• Den nuvarande ledaren valdes på ett populistiskt program med hjälp av spektakulära och noggrant regisserade massmöten där ledaren höll långa tal. Den intensiva personkulten används nu aktivt för att kringgå den gängse processen för lagstiftning och domstolar, för att istället regera genom dekret.

• Det finns i den nuvarande regimen ett utpräglat motstånd mot traditioner, etablerade institutioner och ickeplanerad samhällsutveckling. Liksom i historiska fascistiska samhällen är målet att eliten ska genomdriva byggandet av ett nytt samhälle på sekulär grund, som om från ett blankt blad.

• Nationalism och militarism, två grundläggande kännetecken för fascism, är på sätt och viss inbyggda i den amerikanska kulturen och ingen president tvekar att spela på detta i sin retorik. Dagens USA är världshistoriska mästare i imperialism och startar hela tiden nya krig för att söndra och härska.

• Journalister och forskare har historiskt varit en motpol mot maktutövning och indoktrinering men har nu gått i full symbios med staten. Universitet och massmedier sysslar allt mer öppet och ohämmat med att producera och distribuera propaganda.

En skillnad jag kan se mellan det moderna systemet och klassisk fascism är att det moderna inte betonar ultranationalism, etnocentrism och xenofobi på samma sätt som det klassiska. Kanske har vi nu att göra med en mer universalistisk auktoritär ideologi. En annan skillnad är att vi inte längre har massrörelser som man hade i Italien och Tyskland, vilket möjligen gör den moderna fascismen värre än den historiska, eftersom dess elit är mer insulär och har större spelrum för toppstyrning.

Här är bilden som ledde till diskussionen från vilken det ovanstående är ett utdrag: